Nu har jag bloggat i en månad och det har varit ganska kul. Min tanke (i den mån någon sådan funnits) var att vid mina resor kunna förmedla tankar, bilder och kartor ”live”. Men jag har ännu inte varit längre bort än konferens i Trosa. Under tiden har jag mest gaggat om min träning och inte sällan oträning.
Jag har ännu inte bestämt om jag har tillräckligt mycket och tillräckligt intressant att skriva om så det motiverar att jag sprider att bloggen finns. Nu har den ju mest fungerat som en illustrerad träningsdagbok och det intresserar väl inte många fler än mej. Kartor lockar många orienterare men det finns många och mer intressanta sådana på andra sajter och bloggar.
Men själv uppskattar jag min blogg som komplement till min träningsdagbok (som väl alla träningsnarkoman har?) där det mest blir statistik. Här blir det mer tankar och idéer. Och genom att utnyttja etiketter (labels) kan jag lätt sortera och hitta vad jag en gång tänkt och hur jag sprungit.
Fast innan jag fortsätter borde jag kanske läsa igenom villkoren för blogger.com. Det borde finnas gränser för hur mycket man får ladda ner och hur länge det får ligga kvar. Åtminstone för oss som har få besökare.
Tekniskt sett är det lätt att blogga. Om man nöjer sig med en färdig mall är man igång på en kvart. Det kan vara lite lurigt att få bilderna i rätt storlek och på rätt ställe. Men det svåra är själva skrivandet. Jag har en del idéer men tid och ork finns sällan på kvällarna. Speciellt om jag haft en bra dag med mycket träning. Då lockar TVn och sängen mer.
torsdag, mars 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar