Tävlingspremiären och revanschen

Premiären i lördags kunde inte ha gått så mycket sämre. Två gånger har jag nu startat med tanken att ta det lugnt och orientera säker och sen rusat ut i skogen och inte fått till det alls. Kanske skall jag tänka att nu jävlar ska det gå undan, eller kanske jag inte skall tänka alls innan loppet.
Vindfälle fick mej ur kurs mot ettan och sen tappade jag bort mej helt till 2:an. När jag väl läste in mej spikade jag 8:an och fattade inte varför kodsiffran var fel. Ridå! För långt vägval till 4:an i dålig terräng och sen blev jag rejält trött på slutet.
I tisdags kväll sprang jag om banan. Joggandes med tunga Icebug-skor, utan forcering av sankmarker och vindfällen och trött av en begynnande förkylning, tog jag mej runt sju minuter snabbare.
På kartan är röda och blå linjer från tävlingen och de gröna från träningen.

Förkylt igen

Knappt tre veckor fick jag vara frisk. Är nu lite hostig, lite snuvig, har lite ont i halsen och lite feber. Korta intensiva panikperioder varvade med korta träningsfria perioder fungerar inte bra för min hälsa. Skit !!!

Träning vecka 12

Med stor vilja fick jag till en hyfsad träningsvecka trots långhelgsbesök av föräldrarna.
Jag fick ”ledigt” att springa IFK:s tävling i lördags men har ännu inte samlat mod att lägga ut kartan. Katastrof är bara förnamnet.

Turist- och gourmétips

Nu (hoppas jag verkligen) går jag från en period där arbetskamrater, klubbkamrater, föräldrar, ödet mer än jag själv styr över vad jag har gör på min ”fritid”. Visst, en grov överdrift men så har det känts. Nu skall jag bara frossa i egocentrisk frihet, dvs allt skall bli som vanligt.
Känner du dig nu lurad av rubriken så har du all rätt. Men här kommer tipset till slut:
Jag och föräldrarna avnjöt en MYCKET PRISVÄRD och MYCKET GOD lunch igår på Ulriksdals Värdshus. Skaldjurssoppa med hembakt bröd och rostade ”brödskivor” att doppa i aioli. Till dessert, sorbet (aprikos och jordgubb) med jordgubbe i flarn. I trevlig miljö och superservice. För 85:- (om man nöjer sig med vatten)!!! Innan lunchen var vi på den fina blomsterutställning (hyacinter och narcisser) i Ulriksdals Orangeri. Många fina blommor och skulpturer för 80:-. Att vädret var fint gjorde dagen perfekt.

Skadeproblem, del 112

Sedan i lördags morse har jag haft ischiasliknande (?) smärta från min onda ljumske ner mot mitt ömma knä (ej hopparknäsmärtan). Finns det ett samband eller är det en ren slump? Detta får jag ta upp vid nästa besök hos någon av mina läkare och sjukgymnaster.

Nattcup ungdom

Äntligen har comhem lagat min internetanslutning så jag kan förmedla att jag lekt ungdom igen. Dagens reflektion är att man (jag) numera tar internet för lika självklart som att telefon och TV fungerar, och att man (jag) blir lätt frustrerad när så inte är fallet.

Natträningen gick i ett enkelt område så jag försvårade några sträckor med blandat resultat. Nästa fredag skall jag definitivt inte försvåra det på Väsbys Grymnatta. Tvärtom så måste jag göra det så enkelt som bara möjligt.

Imorgon blir det tävlingspremiär. Formen är dålig men viljan är stor.

Stor skillnad

Då. För en vecka sen sprang jag Vinterserien vid Brosjön. Förutsättningarna var utmärkta. Söndag, utvilad, sugen och årets första vårdag. Men det var för varm, blött, risigt, stenigt och kartan var obegriplig. Tyckte jag och bommade massor.
Idag. Usla förutsättningar. Måndag, trött efter att ha jobbat nästan hela natten, nollgradigt och ymnigt snöblaskfall. Men förstklassig karta, underbar terräng och härligt flyt i OL-tekniken. Man kan knappt tro att det var samma terräng, karta och Wims. Om jag bara kan räkna ut varför skillnaden blev så monumental kanske jag kan bli en bra orienterare till slut. Att jag sprang långsammare och stannade upp när jag var osäker är nog en stor del av förklaringen.
I vilket fall så sprang jag en linje-OL-bana, som passerade där jag bommade stort då, och allt var nu så enkelt och självklart. Utom vid 1:a kontrollen där jag inte ens idag fick till det.

Träning vecka 11

Inte så dåligt som jag fruktade. Lyckades med stor vilja klämma in två OL-pass.

Säng säng säng ...

... sova sova sova ...

Rätt svar ...

... på gårdagens frågesport är Ja. Jag är väldigt trött och längtar våldsamt till min sköna säng där hemma.

Lång dags färd mot natt

Ultralång-DM-arrangemanget klart och sekreteriatsjobbet flöt på bra som vanligt. Togge gjorde en utmärkt debut som chef och Steffe hade som vanligt full koll på SportIdent-programmet. Ubbe och jag fixade med hårdvaran och diverse andra insatser. Vi har nu varit med så många gånger att det flyter på nästan automatiskt. Men i augusti blir det värre för då skall vi arrangera en stafett för första gången. Det blir spännande.
Spännande kan det även bli inatt då datorhallen på jobbet skall byggas om. Naturligtvis har jag inte lyckats sova på e.m. som jag hoppades. Gissa om jag kommer att vara trött klockan två inatt!?!

Framsteg och motgång

Framsteg. Igår kände jag mej stark när jag sprang hem från jobbet. Det var länge sen sist. Det gick inte fort, för det har jag inte sprungit sen Tore rusade iväg på Höstlunken (Alla helgons helgen) och jag hängde på så gott det gick. Men ”Saltskogsbacken” betvingades utan betydlig fartsänkning. Härligt!!!
Motgång. Idag provsprang jag inför morgondagens arrangemang av Ultralång-DM. Det gick i och för sig skapligt. Bara lite wimsigt ett par gånger. Men efter dryga timmen skulle jag gena lite och hamnade i ett uppröjt vindfälle och … Snubbel-wims föll som en avverkningsklar fura. Det onda knäet fick sig en törn, men det var ingen fara. Däremot klövs kompassen i två delar och kompasshuset sprack. Nu försöker jag trösta mej med att det är bättre med en krossad kompass än en dito knäskål. Men mina småländska gener är starka.
750 spänn åt h-e !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fumliga jag får nog gå över till billiga rysskompasser.

Månadsjubileum

Nu har jag bloggat i en månad och det har varit ganska kul. Min tanke (i den mån någon sådan funnits) var att vid mina resor kunna förmedla tankar, bilder och kartor ”live”. Men jag har ännu inte varit längre bort än konferens i Trosa. Under tiden har jag mest gaggat om min träning och inte sällan oträning.
Jag har ännu inte bestämt om jag har tillräckligt mycket och tillräckligt intressant att skriva om så det motiverar att jag sprider att bloggen finns. Nu har den ju mest fungerat som en illustrerad träningsdagbok och det intresserar väl inte många fler än mej. Kartor lockar många orienterare men det finns många och mer intressanta sådana på andra sajter och bloggar.
Men själv uppskattar jag min blogg som komplement till min träningsdagbok (som väl alla träningsnarkoman har?) där det mest blir statistik. Här blir det mer tankar och idéer. Och genom att utnyttja etiketter (labels) kan jag lätt sortera och hitta vad jag en gång tänkt och hur jag sprungit.
Fast innan jag fortsätter borde jag kanske läsa igenom villkoren för blogger.com. Det borde finnas gränser för hur mycket man får ladda ner och hur länge det får ligga kvar. Åtminstone för oss som har få besökare.
Tekniskt sett är det lätt att blogga. Om man nöjer sig med en färdig mall är man igång på en kvart. Det kan vara lite lurigt att få bilderna i rätt storlek och på rätt ställe. Men det svåra är själva skrivandet. Jag har en del idéer men tid och ork finns sällan på kvällarna. Speciellt om jag haft en bra dag med mycket träning. Då lockar TVn och sängen mer.

Nattcup ungdom

När jag insåg risken för en OL-fri vecka åkte jag för första gången till ungdomarnas nattcup och det ångrar jag inte. Jag behövde en lätt bana för att något reparera skadan från i söndags.
I skogen mellan Coop Forum och Måsnaren tog jag mej hyggligt runt två slingor på en lättläst ~1:6600 !?! Jag missade första p.g.a rinnande ögon, mycket vindfälle och slarv. Sen missade jag också sista p.g.a. tät skog, dålig karta (?) och SLARV. Däremellan gick det riktigt skapligt.
Jag körde med svag ”läslins” på ena ögat med resultat att jag hade grymt svårt att se var jag satte fötterna. Härefter kör jag nog med full styrka på natt-OL. Jag har nog blivit för skumögd för att, i mörker, samtidigt springa och läsa kartan.

Träning vecka 10

Ännu en usel träningvecka. 3 sjukdagar, 1 "sjukdag" och 1 vilodag. Då blir det inga större mängder. Nu kommer en vecka med mycket jobb och arrangemang av U-lång-DM. Sen en vecka med mycket jobb och föräldrarbesök i dagarna fyra. Men nästa år, då jä...

Vinterserien, Brosjön

Sämre start på min nya träningsplan kunde jag inte fått. Jag hade bestämt mej för att ta det lugnt och göra ett bra OL-löp. Istället fick jag högsta möjliga träningseffekt enligt pulsklockan och missade massor. Det höga träningsvärdet kan kanske bero på att jag inte är 100% frisk och att jag hade för mycket kläder denna första varma vårdag. Den undermåliga OL-tekniken kan bero på nyss nämnda orsaker plus den dåliga färgutskriften. Men det var mest ett desperat försök att hitta en ursäkt annan än att jag inte kan orientera.
”Jag hade i alla fall tur med vädret”, och ”nu kan det bara gå bättre” får bli dagens försök till positivism.

Testa gränser

Jag gillar att träna. Ofta och länge. Man blir skönt trött och somnar gott på kvällarna. För mig funkar det bra att köra en tuff mängdträningsperiod för att sedan lätta och toppa formen som då kan bli både bra och långvarig.
Nackdelen att träna på gränsen är risken för skador. Jag är ofta skadad. Som nu. Hopparknä. Trots en lång vilo- och rehabiliteringsträningsperiod gör det fortfarande ont. Jag fick lov att trappa upp men sjukdomar, jobb och annat har effektivt satt stopp för mina planer (och lär göra så minst ett par veckor till).
Jag har nu fattat vinken. Ingen jättehård träning i år. Jag inväntar mitt besök hos Capio Artro Clinic. Det börjar ju luta åt en ny lång vilo/rehab period och eventuellt operation.
Medan jag väntar kan jag göra något som jag borde gjort för länge sen. Att verkligen lära mig orientera. Det sägs att bra OL-teknik måste nötas in med mycket OL-träning. Träning där man gör rätt. D.v.s. göra bra vägval, få bra känsla för karta och terräng och INTE BOMMA.
(Eller som Aristoteles sa, ”We are what we repeatedly do. Excellence, then, is not an act, but a habit.” Ja nu var ju Aristoteles inte engelskspråkig men jag stal citatet från OL-bloggaren okansas.blogspot.com och han språkar engelska.)
Alltså har jag bestämt min nya plan fram till besöket på CAC enligt:

• Springa så många OL-träningar och tävlingar som tid och ork medger
• Alla orienteringslöp är TRÄNING. Tävla gör jag nästa år.
• Bara träna OL om jag är pigg och verkligen känner för det
• Inte missa något OL-pass för att jag är trött av annan träning

Detta blir också en slags test av gräns. Hur mycket orientering orkar jag med.
Det blir också en test av hur bra vänner och släktingar jag har då denna ambition kan ta mycket tid i anspråk.
Jag startar imorgon med årets sista Vinterserie. Får se hur länge min ambition håller.

Tungt

Det blev en tung natt i Trosa med vin, färgglada drinkar och rökig single malt whisky. Konferensen var också lyckad men lite seg idag på f.m. Jag är nog frisk nu men hjärnan ville alls inte träna idag. Imorgon tar jag nya tag.

Träning februari

Ännu mer tråkig och dyster statistik. Först skadad och sen den ena sjukdomen efter den andra. Varför kunde jag inte få allt skit samtidigt? Men en plan börjar ta form i den Windstedtska hjärnan. Fortsättning följer...

Träning vecka 9

Fyra sjukdagar även denna vecka gav ännu en dålig träningsrapport. Nu kommer en vecka med mycket jobb (och konferrens) och sen skall vi arrangera U-lång-DM. Fler dåliga veckor på G med andra ord. Det kanske är lika bra att ställa om träningsmålen mot WMOC 2008 i Portugal. Då borde jag kunna vara i form!?!

Total Haircut Makeover

Jag kände mej tvingad att göra mej av med vinterfrisyren när jag skulle hem till de gamle. Tyvärr alldeles i onödan. Jag hade kunnat vänta flera veckor till. Kanske blev jag förkyld av köldchocken när skallen blev kal. En olycka kommer sällan ensam.

Förkylt !

Mycket jobb och träning, lite sömn och många snörvliga människor omkring mig. Jag blev inte helt överraskad när jag började känna mig förkyld onsdags e.m. Rolig helg med OL och besök hemma förbyttes till tråkig helg hemma.
Jag brukar tänka att om jag blir förkyld skall jag vara förståndig och stanna hemma för min egen och andras hälsa. Och när jag ändå är hemma kan jag pyssla med och läsa sånt jag inte hunnit med. Men som vanligt är jag helt utslagen ett par dygn. Ingen blir nog sämre av en vanlig förkylning än jag.
Suck!