Då. För en vecka sen sprang jag Vinterserien vid Brosjön. Förutsättningarna var utmärkta. Söndag, utvilad, sugen och årets första vårdag. Men det var för varm, blött, risigt, stenigt och kartan var obegriplig. Tyckte jag och bommade massor.
Idag. Usla förutsättningar. Måndag, trött efter att ha jobbat nästan hela natten, nollgradigt och ymnigt snöblaskfall. Men förstklassig karta, underbar terräng och härligt flyt i OL-tekniken. Man kan knappt tro att det var samma terräng, karta och Wims. Om jag bara kan räkna ut varför skillnaden blev så monumental kanske jag kan bli en bra orienterare till slut. Att jag sprang långsammare och stannade upp när jag var osäker är nog en stor del av förklaringen.
I vilket fall så sprang jag en linje-OL-bana, som passerade där jag bommade stort då, och allt var nu så enkelt och självklart. Utom vid 1:a kontrollen där jag inte ens idag fick till det.
måndag, mars 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar