Jag kände mej tvingad att göra mej av med vinterfrisyren när jag skulle hem till de gamle. Tyvärr alldeles i onödan. Jag hade kunnat vänta flera veckor till. Kanske blev jag förkyld av köldchocken när skallen blev kal. En olycka kommer sällan ensam.
Träningsnarkoman som har svårt att ta en vilodag men ofta måste ta många då kroppen går sönder. Helst springer jag, och allra helst orientering. Jag har nu haft knäproblem i mer än tre år och har gett upp om att bli helt återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar