Med stor vilja fick jag till en hyfsad träningsvecka trots långhelgsbesök av föräldrarna. Jag fick ”ledigt” att springa IFK:s tävling i lördags men har ännu inte samlat mod att lägga ut kartan. Katastrof är bara förnamnet.
Träningsnarkoman som har svårt att ta en vilodag men ofta måste ta många då kroppen går sönder. Helst springer jag, och allra helst orientering. Jag har nu haft knäproblem i mer än tre år och har gett upp om att bli helt återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar