Jag ”tvingade” mej att hela tiden läsa på alla detaljer som fanns och göra vägval som skiljde sig från min ursprungliga grova idé till runda. Det gick bra i en och en halv timme sen fick jag använda all min vilja på att kämpa mej närmre hemmet. Steg för steg.
Med en ”superlins” i högra ögat och ingen lins i det vänstra gick det bra att läsa även min dåligt kopierade 15000-del. Ingen förstoringslupp behövdes. Det känns skönt att äntligen ha hittat hem med mina synproblem. Min skräck för 15000-del är nog ett minne blott, i alla fall för tillfället.
När jag nött in titta-ofta-på-kartan-tekniken skall jag koncentrerar mej på titta-ofta-på-kompassen-dito. Lyckas jag med bägge kan det bara bli så bra.
Så här gick mitt långa söndagspass:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar