Höst Öst – Dag 16 / (Tävling 20) och 21 - Söndag 4/11

Vaknade lätt frusen och fortfarande förkyld. Beslutade mig för att avstå förmiddagens långdistans och istället kolla in sanatoriet. Frukosten bestod förresten av ljummen korv med plastskinn, mos och ris, samt ägg, bröd och te. Jag vandrade ett par timmar i de mycket stora byggnaderna och i parken. Två välbevakade grindar hittade jag så det kändes lite som i ett fängelse. Stället måste ha varit väldigt flott när det var nybyggt men nu var det deprimerande att se ett sådant förfall. Tennisbanor, biljardhall, utom- och inomhusscener (ute även biograf?), dansbana m.m. gör att jag tror ett det har varit semesterhem någon gång. Om Oazis hade legat vid Svarta havets kust skulle det säkert ha varit uppköpt och renoverat sedan länge. Nu har bättringsjobben varit minimala och jag fattar inte hur någon skulle vilja hyra in sig här. Peo, hur gick detta till? Men det här var en upplevelse jag faktiskt inte skulle vilja ha ogjord.
Sen sprang jag eftermiddagens medeldistans. Kanske dumt men vad gör man inte för att säkert få ett nytt land (kändes osäkert om följande dags sprint i Batumi skulle hinnas med).
På kvällen blev det kombinerad legendarfest (uppskjuten från igår) och bankett av arrangörerna. Och det var inte helt lyckat. Vi var försenade som vanligt och bankettarrangörerna ville dra igång sitt program. Efter ett lätt kaotiskt legendarmöte valdes i alla fall tio (tror jag) nya legendarer in. I övrigt var det en väldigt lyckad bankett med mycket och god Georgisk mat, en hel del ”mutdricka” (mest champagne), dans, prisutdelning, tal och Georgisk skönsång m.m. Jag med flera tog tidiga bussen hem för det var bestämt inpackning i bussarna klockan fyra (!!!) för att säkert hinna med sprinttävling, tull och bussåkning till Trabzon. Färjan får vi inte komma försent till.

.
.
.
.
.
.
.
.
.

.

.
.
.
.
.

.

.

.

.

Fräscht sanatorium utanför Kutaisi i Georgien byggt 1947

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nya legendarer gratuleras