Med en lätt ångest körde jag i söndags till Lerhaga för att hänga ut 17 reflexer för vinterns torsdags-natt-OL-träningar. En del av ångesten berodde på att det var länge sen jag hängde ut kontroller och för att terrängen är ganska svår (för mig). Men mest för att vaderna redan innan passet var som cementklumpar. Det visade sig vara obefogat. Vaderna var skapliga och orienteringen flöt nästan perfekt. Alla årets OL-träningar och tävlingar (närmre 90) har gett resultat. Det var behövligt med bra flyt efter förra OL-passet i Ukraina efter vilket jag var nära att lägga kompassen på hyllan. Jag sprang (rött streck) och när jag inte var 110% säker tog jag det extra lugnt och sprang runt och läste på allt och syftade med kompassen (blå streck). De ända svårigheterna var vid 60 (diffust) och 1 (många stenar var det). Sen halkade jag omkring som Bambi med mina IceBug, med nästan inga dubbar kvar, i den vattenmätta skogen. Det var ett riktigt bra träningspass som jag gärna gör fler gånger, bara benen blir bra någon j-a gång.Den konstiga färgtonen på kartan beror på att bläcket var på upphällning i Tore skrivare. Att kartan saknade meridianer gjorde kompassgången extra krävande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar