Skadeläget och klubbtillhörighet

.
Nu har det gått tre månader sen ”oprationen” och knäet känns allt annat än bra. Lasse (sjukgymnasten) och jag har kommit överens om att testa att köra på hårt/tungt ett tag och även prova excentrisk träning.

Förutom tre rehabpass per vecka kör jag även ett par styrkepass för resten av kroppen samt 2-3 kortisar på motionscykeln. Ca. 50 minuter är vad rumpan i bästa fall klarar då jag inte kan avlasta genom stående cykling.

I veckan provade jag på pilates för första gången. Massageterapeut Nils-Olov (http://www.massagebehandling.org/), som hjälpt mej några gånger på mina äventyr, talar alltid varmt för denna träningsform då man där jobbar mycket med bålstabilitet. Mycket bra för skadedrabbade som mej, och när idrottsklubben på jobbet nu har en tolvveckors kurs var det självklart att hoppa på.

Löpträning känns tyvärr mycket avlägset så vårsäsongen är helt inställd. Min förhoppning är nu att vara igång till sommaren och i någorlunda form till hösten.

Enda fördelen med att göra sen tävlingsdebut är att jag kan skjuta upp beslutet om vilken klubb jag skall välja att representera. SNO i sin nuvarande form skall upphöra och ersättas med att IFK Södertäljes OL-sektion tar över namnet Södertälje-Nykvarn Orientering. Jag funderar nu på följande alternativ:
1. Att inte göra någonting och fortsätta vara medlem i Södertälje IF. Det mesta tyder på att SIF fortsätter med OL men blir en tynande klubb med mest veteraner.
2. Att gå med i nya SNO/IFK.
3. Att byta till någon närliggande Stockholmsklubb.
För det senare talar att jag som inflyttad Täljebo alltid känt mej mer som 08:a än sörmlänning. Jag bor i Stockholms län och är anställd av Stockholms läns landsting (SLL) och har oftast närmre till Stockholmstävlingar än sörmlands dito. Men sen är det ju oftast enklare och roligare att vara med en förening där man bor.
Jag funderar vidare…