Om resor till tveksamma länder

Jag har sedan länge haft en, som det så fint heter idag, policy att inte resa till länder där det råder förtryck eller rent av är diktaturer. Undantaget den gamla onda tiden med järnridån då det kändes som en god insats att få träffa delar av folket, i mitt fall mest orienterare.
Men suget efter att besöka nya länder och framför allt att få springa i nya länder har ibland varit större än samvetet. När vi på Höst Öst resan 2004 besökte Lukachenkos diktatur (Vitryssland) kändes det inte helt bra.
Turkiet undvek jag också i det längsta, men då HÖ-resan 2000 besökte Istanbul så … Sen var vi där igen på den långa resan 2007 (http://ol-wims.blogspot.com/search/label/HöstÖst2007) då vi också var i Ankara och Niksar. Nu är ju Turkiet ett land på rätt väg och Istanbul har nog blivit en av mina favoritstäder. Trevligt folk och massor att se och uppleva. Istanbul är enda stället som jag av fri vilja avstått en orientering för att turista istället. Två gånger !!!
Israel har länge varit högt upp på min icke-lista och till skillnad från Turkiet verkar dom tagit kontrakurs och tappat kartan. Men när WWOP nu har en resa dit och Raimo skall med så var jag nära att … Men en OL-resa där jag inte kan springa kändes inte så kul så jag ställde in. Sen började Israel bomba Gaza och då kändes beslutet än mer rätt. Även om Israel och Palestina nog är säkrare än vanligt (med undantag av Gazas närhet) känns det verkligen skönt att inte sätta mina fötter på Israelisk mark.
Israeler som till största delen består av folk som överlevde förintelsen eller flydde för att undvika den, eller snarare deras barn, bevisar att människan är oförmögen att lära av historien. Helt obegripligt och väldigt deprimerande.