1998 var både kroppen och själen körda riktigt i botten. Jobbet var tråkigt och kroppen i stort förfall. Jag beslutade då att byta jobb och att göra come back som idrottsman. Men också att bygga sakta från grunden. Steg ett blev att med hjälp av Lina Idrottsmedicin bli bra i knäet och sen komma igång och springa.
Jag hade länge känt att jag borde börja styrketräna men aldrig kommit till skott. Min nya chef tränade på Nautilus och vid millennieskiftet hade hans uppmuntran äntligen fått mej att slå till och köpa träningskort.
Tack Perry !!!
Mer lockande än styrketräningen var tillgång till Nautilus spinning. Jag var nu lite på gång och började längta efter att göra debut på veteran-VM. 2001 lockade Nida i Litauen. Yngst i klassen (H40) och perfekt terräng för mig. Med spinningträning kunde jag kraftigt öka träningsmängden utan att riskera bakslag.
Jag hängde med bra i spinningen och i mars 2004 när jag avslutade min Nautilusperiod var jag riktigt grym på sadeln.
I lördags var jag åter på plats i mörka spinningkällaren i badhuset. Jag var inställd på att mygla lite med de stående avsnitten men trodde jag skulle hänga med rätt bra. Efter fem minuter kändes det som att syret tog slut i lokalen, lätta svimningskänslor, och jag funderade alvarligt på att avbryta. Tog det sen lugnt och lyckades överleva hela passet. Jag var inte bara sämst på passet. JAG VAR HELT ÖVERLÄGSET SÄMST !!!
Trots denna mygelinsats visade pulsklockan träningseffekt 4,4. Väl i klass med en tuff OL-tävling. Från vältränad till otränad på knappt fyra månader alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar