Höst Öst – Eftermäle II

Fem dygns magsjuka är över. Benen börjar kännas bättre tack vare Ulfs behandling, stretching, magnecyl samt min senaste teknikleksak (muskelstimulatorn). För mycket springa och ALLDELES FÖR LITE SÖMN gjorde att kroppen la av helt efter dryga tre veckor i en buss.
Av min natur har jag en pessimistisk grundinställning för att sedan bli glad över att det inte blev så illa. När det gäller den 40:e Höst Öst resan överträffades mina pessimistiska farhågor med råge och mer därtill. Jobbiga förseningar och smärre katastrofer brukar inte sällan vara det man efteråt minns som resans upplevelser och kanske ibland också höjdpunkter (USA 2005). Inte så denna gång då det var resans normaltillstånd och inte undantag.
Att jag började resan skadad och genomförde den halvskadad, dessutom kraftigt förkyld ett tag, gjorde ju inte umbärandena lättare att uthärda.
Trots detta vill jag absolut inte ha resan ogjord. De roliga orienteringarna, de vackra landskapen, god och spännande mat, glada fester, trevliga kamrater, spännande boenden (menar ej bussen) mm mm kommer jag att minnas med glädje. Och vädret, vi hade i alla fall tur med vädret (i stort sett).
Någon sa att någon hade räknat ut att vi suttit 55 timmar i tullarna. Jag betvivlar inte en sekund. Avskaffa tullar!!!
Tränade idag för första gången sen Chernovtsy för 14 dagar sen. 40 minuters jogging i duggregn och snöblask. Härligt!!!

Höst Öst – Eftermäle I

Under resans gång har jag haft ont i benen enligt följande ordning. Inte sällan flera samtidigt.
Höger lår – höger fot – vänster lår – höger vad – vänster fot. Knäna har jag ju kroniskt mer eller mindre ont i. Det var bara vänster vad som klarade sig. Trodde jag.
Jag har ätit mat i 15 länder. Inte sällan mindre varm. Inte sällan återuppvärmd åtskilliga timmar senare när vi till slut kommit fram. Jag har ätit grönsaker, röror m.m. Man har inte råd att avstå från något då man inte vet när man får mat nästa gång. I stort sett all mat var mycket god och jag blev inte dålig i magen en enda gång. Trodde jag.
Under sista långresan i bussen började jag plötsligt få ont i vänster vad (!) och jag har idag fem dagar senare fortfarande grymt ont !?!
Jag jobbade i onsdags men började må allt sämre. Sen den kvällen har jag haft diarré som inte vill bli bra.
Hur kan en bra vad helt plötsligt bli så dålig? Tål jag efter fyra veckors bortavaro inte längre den svenska bakteriefloran? Kan någon förklara?

Höst Öst – Hemresedagen - Tisdag 13/11

För första gången på hela resan hade vi flyt hela vägen hem. En knapp kvart bara för gränspassage Polen-Tyskland. Rakt upp på en direkt avgående färja Puttgarden-Rödby. Via Öresundsbron och Svågertorp till Helsingborg där jag var 2,5 timme innan mitt bokade tåg 10:36. För en gång skull fungerade SJ som det skulle så jag var hemma innan 16. Med många minnen av en lång resa. Mest positiva men även några riktiga djupdykningar.

Höst Öst – Dag 24 / (Tävling 30) - Måndag 12/11

En decimeter nysnö, sömnbrist, ömmande knän och vader samt kaos i logistiken gjorde att jag avstod dagens lopp vid Krakows Zoo. Vi skulle lämna våra rum klockan 10 men Raimo och jag ignorerade detta så jag fick drygt tre timmar välbehövlig sömn samt en dusch innan lunch. Diverse ompackning, bussbyte och avskedstagande vidtog innan vi kvart över tre startade sista och långa etappen hem till Sverige. Jag har tåg från Helsingborg bokad 10:36 imorgon men om jag hinner med detta står skrivet i stjärnorna. Normalt sett borde det funka men på denna resa har väl inte mycket fungerat som tänkt.
.


















Slottet i Krakow tidigt en dyster morgon

Höst Öst – Dag 23 / Tävling 29 - Söndag 11/11

Vid frukosten, kvart över åtta, fick jag veta att min starttid var 9:20 men ingen tillförlitlig information om var. Vissa rykten sa promenad 1 km, andra att det var minst 15 km. Det senare var mest riktigt så en buss med chaufför gjordes klar. Vi försenade start med en timme. Det var en lokal tävling med riktig klassindelning. Min vad var helt förstörd men efter lite behandling tillräckligt bra för ett startförsök (gubbvadsproblem har visst sitt ursprung i sätesmuskelfästet!?!). Jag lunkade upp till startpunkten och in i skogen. Drygt 50 minuter senare var jag tillbaks utan att ha begripit någonting, någon gång, någonstans. Jag har nu insett att det är dags att lägga kompassen på hyllan. Det får bli någon annan enklare fritidssysselsättning. Marathon, bridge eller något. Det regnade i alla fall inte och terrängen var ganska fin med massor av skyttegravsrester från WWII. Temperaturen var knappt över noll men några lokala babusckor bjöd på te, kaffe, kakor m.m. Men det var nog arrangörerna som betalade. Jag kom trea (19 minuter efter) och fick en liten korg med äpplen och ett diplom. Tyvärr glömde jag kameran på hotellet i villervallan. Sen körde vi fel på hemvägen och tappade en halvtimme. Dusch och mat som vanligt på hotellet innan vi kom iväg kvart i tre. Drygt 60 långsamma mil till Krakow. Nästan fem timmar i tullen (även Polen trilskades visst) men jag halvsov mesta tiden. Vi kom fram någon gång efter sju och hann installera oss på rummet innan frukosten klockan 8.

M45 (4) 4000m
1 Ïàëàãíþê, Îëåêñàíäð _ ×åðí³âö³ _ 33:12
2 Mansson, Goran ______ Sweden ___ 44:59
3 Windstedt, Mats _____ Sweden ___ 52:32
.


















Chernovtsy, Ukraina

Höst Öst – Dag 22 / Tävling 28 - Lördag 10/11

Vi hade sovmorgon ända till klockan åtta, men mina knappa tre timmars sömn avbröts av det mest smärtsamma anfall av kramp jag någonsin haft. Vaden (höger) var inte bra när jag linkade ner till frukost. Tryck- och massageövningar gjorde vaden något bättre. Första start på de Moldaviska mästerskapen i OL-marathon var 10:30. Vi åkte med hastigt inhyrda lokala bussar då våra chaufförer var tvungna att vila. Det var drygt en timmes körning till tävlingen så dagens schema var rökt direkt. Vi kom försent och vanliga kaoset uppstod vid starten. Extra struligt för mej som igen blivit felanmäld i H21. Drygt 16 km och sista starttid lockade inte. Jag bytte snabbt ner mig till 9,3km långa MD1. Terrängen var underbar, orienteringen gick fint och vaden höll en knapp timme. Frode startade sent och var ute länge (bra kämpat!) så vi kom inte tillbaks för dusch och lunch förrän kvart över tre trots en riktigt rallykörning av busschaffisen. Halv fem startade vi nästa nattetapp men arrangörerna körde ifatt och stoppade oss. Vi hade missat prisutdelningen. Förtjänta (?) och oförtjänta (!) fick diplom och dryckeskrus. Av de senare bl. a. Thure för att han var gammal trots att han ej startade, och jag för att arrangörerna inte orkade ändra min starttid. Långsam färd genom ett kolmörkt Moldavien. Jag sov mest och har oklara minnen om gränspassage. Men jag vann viss Gräns-Pivo Cup för andra gången på resan. Närmre 3,5 timme tog det visst. Framme vid Hotel Cheremosh i Chernovtsy klockan tre. Ingen middag väntade på oss så jag somnade redan fyra utan att ha fått information om morgondagen. Chansande på väckning klockan åtta.

MD1 (24) 9300m
1 Göran Månsson ____________ SWE _ 1:15:44
2 Bogachenko Alexandr Alex _ MDA _ 1:17:29
3 Roy Fransson _____________ SWE _ 1:17:48
4 Mats Windstedt ___________ SWE _ 1:19:24
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

TC och målet på de Moldaviska mästerskapen

Höst Öst – Dag 21 / Tävling 27 - Fredag 9/11

Klockan ringde 6, efter knappt 5 timmars sömn. Jag startade kl. 7:02 på en väldigt lång sprint-OL i fin men backig skogsterräng. Mycket taggbuskar i det gröna dock. Jag hängde med legendargeneral Per Forsgren på ett kostsamt parallellfel till 2:a. Uselt på en av banans lättaste kontroller. Tävlingsgeisten försvann och slarvandet fortsatte. Efter en underbart varm dusch och frukost (bl.a. spagetti med kokt medisterkorv) kom vi iväg 9:45 för ännu en marathonetapp i bussarna som förhoppningsvis slutar i Chisinau i god tid innan de Moldaviska mästerskapen på ultralång distans börjar. I bergen strax söder om Alushta snöade det. Klimatet vid Krimkusten var en besvikelse. Lång och skumpig väg mot Odessa dit vi kom kl. 19. Snabb rusch uppför Potempkin trappan, fotografering och avsked för några få som hoppade av. Sex mil till gränsen men vi kom till fel och fick göra en sväng på vägen genom Moldavien som sammanbinder två delar av Ukraina. Ca. tre timmar tull, beroende på hur man räknar. Lång seg färd de dryga 20 (?) milen till boendet ett bra stycke utanför Chisinau. Fram kom vi till morgonmiddag klockan fyra, och somnade gjorde jag strax efter fem. Ett helt normalt dygn på Höst Öst 2007 med andra ord.

M+ (17)
_1 Håvard Halvorsen _ NOR _ 20:56
_2 Elin Bjerva ______ NOR _ 25:39
_3 Karin Persson ____ SWE _ 26:37
10 Mats Windstedt ___ SWE _ 32:17
.


















Snö på Krimhalvön.



















Varning för lappsjukan! Ukrainska slätten.




















I samspråk i väntan på bussen. Ukrainska slätten.



















På Potempkin trappan
http://uk.youtube.com/watch?v=Ps-v-kZzfec
.

Höst Öst – Dag 20 / (Tävling 26) - Torsdag 8/11

Ännu en natt i bussen (vår enda trygghet i världen) där jag lyckades sova 4-5 timmar. Vägarna var först väldigt backiga och krokiga, sedan av mindre god kvalitet så vi rullade långsamt fram mot ny gräns och färja (stor ångest) vid Kerchsundet. Våra busschaufförer är fantastiska och verkar outtröttliga. Tack Ingemar, Marlies, Göran J, Göran M och Ove Gunnar. Dagens två tävlingar i Alushta (Ukraina) blev naturligtvis inställda. Nu måste vi försöka komma ifatt vårt reseschema.
Två tullar och en färjetur tog 7 timmar och 20 minuter!!! Vi kom fram till ett iskallt hotell i Alushta strax före midnatt. Middag och i säng med superställ strax efter ett.
.


















Utsikt från iskallt hotell på Krimhalvön. Tänk om det ändå vore sommar!

Höst Öst – Dag 19 / (Tävling 24 och 25) ny tävling 25 - Onsdag 7/11

Mer försenat. Vi kom inte fram förrän klockan 11. Trodde vi ett tag, men den enda hamnplatsen var upptagen av ett lastfartyg. Det blev 6 timmar på redden. Både frukost och lunch på båten. Nu började det kännas riktigt deppigt. Jag hade gärna betalt 50000 för att teleporteras hem till Tälje. Vi kom iland och genom tullen vid 18 tiden men bussarna syntes inte bakom berget av pallar med apelsiner. Rampen från båten var så brant att inte ens de tre personbilarna som stod längst fram kunde komma av. Rykten sa att det skulle ta sex timmar att lossa apelsinerna. Våra fantastiska lokala arrangörer från Sochi, som ordnat två tävlingar som blivit inställda och sedan fixat en ny som också fick ställas in, trollade nu fram en typ Trimorientering i parken bredvid färjeläget. Jippi, promenad-natt-park-OL-tävling. Det var en mycket fin park i en mycket fin stad. Ett mini Las Vegas med Monte Carlo touch och fina stränder. Det finns pengar i nya Ryssland. Vi fick också middag arrangerad och överraskande presenter från arrangörerna. Mössa, t-shirt, medaljer m.m. Kl. 24 var vi tillbaks vid färjeläget för då skulle bussarna vara avlastade. Men lilla blå bussen hade problem med rampen och tullarna skulle ha sin beskärda del av våra liv (dock slapp vi bära bagaget denna gång) så vi kom inte iväg förrän kl. 3. Nu var vi exakt 40 (!!!!!!!!!!!!) timmar försenade.


















Längtan efter fast mark under fötterna (foto Raimo Salminen)
Sochi, Vinter-OS-stad 2014

Höst Öst – Dag 18 / (Tävling 23) - Tisdag 6/11

Den som läst på min blogg om de första två veckornas otur och oflyt blir nu upplyst om att den tredje och sista veckan verkar blir trefalt värre. Sov och slog dank i Trabzon i väntan på färjeavgång mot Sochi. Var för deppig och sjuk för att göra något vettigt. Bussarna skulle infinna sig vid färjan redan kl. 14 och vi kl. 17. Vi hoppades på avfärd kl. 19 med framkomst kl. 7 på morgonen. Vilka urbota korkade optimister man kan vara. Vi borde ha förstått att tidplaner och organisation bara fungerar i civiliserade länder. Vi fick ingen information från färjebolaget någon gång under resan men vi kom i alla fall iväg 21:30. Bussarna var instängda av enorma mängder apelsiner, på pallar, som gjorde båten tungt nedlastad, och visade det sig, långsam. Båten var liten och sliten och Phnom Penh registrerad och ägd av ett företag på Marshall Islands. Enligt rykten hade den en gång i tiden gått mellan Varberg och Grenå. Havet var så lugnt som man kan önska, ändå gungade vi oss fram. Middag, där besticken snabbt tog slut, intogs och ganska snart blev det sängläge.
.


















Nybygge i Trabzon, två meter från den hårt trafikerade genomfartsleden!



















Ösregn hela dagen höjde inte humöret

Apelsiner, apelsiner, apelsiner och två instängda bussar (foto Magnus Nordström)

Höst Öst – Dag 17 / (Tävling 22) - Måndag 5/11

Efter väckning i svinottan (4:00) kom vi iväg bara knappt en halvtimme försenade (4:55). Host och snörvelkavalkaden var ändlös (nästan alla är förkylda) innan vi somnat in på nytt i våra numera hemkära bussäten. Många sprintade runt i en park i Butami. Jag avstod och gick en promenad ner till Svarta Havet, i parken och en liten sväng i staden. Georgien har varit väldigt fattigt och eländigt hela vägen men här var det riktigt fint, förhållandevis. 9:40 startade vi 17-km-resan till Turkiska gränsen där det gick överraskande fort i tullen. Bara knappt 1,5 timme. Medhavd frukost fick vi redan strax innan 12. All denna stress för att säkert komma till Trabzon och båten innan klockan 18. Vi kom fram redan halv två! Bara för att konstatera att det var stormvarning på Svarta Havet och avgången uppskjuten till nästa kväll. Suck!!! Den 40:e Höst Öst resan verkar vara drabbad av någon slags förbannelse. Peo fick fixa fram hotellrum och vi slå dank en kväll och nästan en hel dag.

.
.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Gemensam start i Batumi nära stranden vid Svarta Havet
.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Vålnader i parken?

Höst Öst – Dag 16 / (Tävling 20) och 21 - Söndag 4/11

Vaknade lätt frusen och fortfarande förkyld. Beslutade mig för att avstå förmiddagens långdistans och istället kolla in sanatoriet. Frukosten bestod förresten av ljummen korv med plastskinn, mos och ris, samt ägg, bröd och te. Jag vandrade ett par timmar i de mycket stora byggnaderna och i parken. Två välbevakade grindar hittade jag så det kändes lite som i ett fängelse. Stället måste ha varit väldigt flott när det var nybyggt men nu var det deprimerande att se ett sådant förfall. Tennisbanor, biljardhall, utom- och inomhusscener (ute även biograf?), dansbana m.m. gör att jag tror ett det har varit semesterhem någon gång. Om Oazis hade legat vid Svarta havets kust skulle det säkert ha varit uppköpt och renoverat sedan länge. Nu har bättringsjobben varit minimala och jag fattar inte hur någon skulle vilja hyra in sig här. Peo, hur gick detta till? Men det här var en upplevelse jag faktiskt inte skulle vilja ha ogjord.
Sen sprang jag eftermiddagens medeldistans. Kanske dumt men vad gör man inte för att säkert få ett nytt land (kändes osäkert om följande dags sprint i Batumi skulle hinnas med).
På kvällen blev det kombinerad legendarfest (uppskjuten från igår) och bankett av arrangörerna. Och det var inte helt lyckat. Vi var försenade som vanligt och bankettarrangörerna ville dra igång sitt program. Efter ett lätt kaotiskt legendarmöte valdes i alla fall tio (tror jag) nya legendarer in. I övrigt var det en väldigt lyckad bankett med mycket och god Georgisk mat, en hel del ”mutdricka” (mest champagne), dans, prisutdelning, tal och Georgisk skönsång m.m. Jag med flera tog tidiga bussen hem för det var bestämt inpackning i bussarna klockan fyra (!!!) för att säkert hinna med sprinttävling, tull och bussåkning till Trabzon. Färjan får vi inte komma försent till.

.
.
.
.
.
.
.
.
.

.

.
.
.
.
.

.

.

.

.

Fräscht sanatorium utanför Kutaisi i Georgien byggt 1947

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nya legendarer gratuleras

Höst Öst – Dag 15 / (Tävling 19) - Lördag 3/11

Ännu en natt med nästan normal mängd sömn. Förkylningen inte bättre så jag avstod tävlingen på förmiddagen och pysslade lite med kroppsvård, reseberättelsen och annat pyssel.
Efter lunch på hotellet bar det av mot Kutaisi och Legendarbankett via Gori och Stalinmuséet där. Museet var en mörk (ingen belysning) uppvisning av ”hjälten” Stalins bravader. Vi var naturligtvis sena även denna kväll och än värre blev det då varken vi eller våra guider kunde hitta Hotell Oazis. Fina elbelysta palmer på vägen bådade fint hotell typ casino. Väl framme kunde vi läsa Sanatorium Oazis. Chocken blev total. Det visade sig vara ett totalt förfallet semesterhem/sanotorium från Stalins tid. Byggd 1947 och inte renoverat sedan dess. En gång i tiden hade det funnits vattenburna element men nu fanns ingen värme i husen. Vi serverades ljummen köttgryta med klimpig potatismos innan det var dags att väl påklädd krypa ner i den sviktande sängen för mardrömmar om den gamla onda sovjettiden. Legendarfesten sköts upp till nästa kväll.

.
.
.
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

.

.

.
.
.

En matta jag gärna stampat på

Höst Öst – Dag 14 / Tävling 18 - Fredag 2/11

Vaknade efter sju sköna timmars sömn med lite ont i halsen. Tvekade ett tag om jag skulle ta tidiga bussen till tävlingen eller sena bussen direkt till lunchen. Valde tävlingen vilket både var helt fel och väldigt rätt. Tre timmars bussresa upp i bergen till Kogh. Där väntade gamla slitna minibussar som tog oss upp den mycket dåliga vägen till skogsbruksskolan Zikatar. En bit upp stannande föraren vid en byaffär och köpte en flaska bensin som han sen under färd satt och hällde i en behållare vid förararsätet!?! Det visade sig att bussen var gasdriven men behövde lite extra krut för den jobbiga uppförskörningen. Väl uppe vid skolan bjöds vi på kaffe/te och bakelser. Jag klassade ner mig till bana M- men borde ha avstått helt. Det var grymt kuperat och jag var helt okoncentrerad. Tog idiotiskt vägval till trean och sprang fel. Smet förbi ”det särpräglade trädet” utan att se varken ett särpräglat träd eller kontroll. Halkade av stigen mot sexan och sprang mycket för långt och fick vänta tillbaks. Efter tävlingen blev det buffélunch med gratis dricka. Öl, vin (typ saft), armenisk brandy och vodka. Det blev en rolig fest. TV var där och filmade. Borgmästare och skolchef höll tal. Förbrödringen var stor och den skumpiga nerfärden till byn var festlig även den. Sena bussen väntade på oss där och vi hann proviantera lite innan avfärd mot närliggande gränsstation till Georgien. Tre timmar tog det att komma ur Armenien. Suck! Bara en och en halv att komma in i Georgien men då fick vi bära in all packning förbi passkontrollanter och genom två förhindrande snurrgrindar. När alkoholen under denna väntan lämnat kroppen kunde jag konstatera att förkylningen fått rejält fäste i densamma. I Tblisi vidtog sedvanligt letande efter hotellet. Somnade strax efter ett.
.


















Extra krut för gas-fordon.



















TV intervjuar Peo via vår tolk Nelli.

Medel- (26) 3600 meter
_1 Kalle Johansson _ OK Skogshjortarna SWE __ 43:44
_2 Håkan Mossberg __ OK Järnbärarna SWE _____ 48:07
_3 Morten Sveberg __ Verdal OK NOR __________ 50:17
12 Mats Windstedt __ Södertälje-Nykvarn SWE _ 56:47

Höst Öst – Dag 13 / Tävling (16) och 17 - Torsdag 1/11

På förmiddagen kokade bussen igen men Ingemar kom på att utan luftkonditionering på övervåningen gick det bättre. Så det blev bastubad för oss däruppe. Speciellt på solsidan där jag satt. Två tävlingar var planerade i Yerevan. Förmiddagstävlingen hade vi sedan länge ställt in men eftermiddagens sprinttävling i Victory Park borde vi hinna till och även en snabblunch innan. Men tyvärr är inte Armeniens huvudstad anpassad för nästan fyra meter höga turistbussar. För oss i gula bussen ställdes alltså även lunchen in. På 26 timmar hade jag nu levt på två Bullens pilsnerkorvar mellan två skivor bröd och lite kex och choklad. Vattnet var sedan länge slut. Tävlingen startade bara 45 minuter försenad (16:45) och startdjupet halverades så att vi skulle hinna klart innan mörkret anlände. Tre TV-bolag och flera tidningar bevakade tävlingen och vi på långa banan sprang med nummerlappar. Jag började tävling bra men ganska snart tog sömn- och vätskebrist ut sin rätt och farten sänktes rejält. OL-tekniskt gick det riktigt bra och jag missade bara kontrollen som satt där kartritaren inte hade varit (15:e).
Det var helt underbart att på kvällen äntligen få äta en riktig måltid och ÄNTLIGEN få lägga sej i en säng. Somnade som en stock …
.


















Berget Ararat nästan helt dold i moln

Medel+ (29) 3700m
1 Sofia Forsgren _ OK Skogsfalken ________ 22:24
2 Mats Windstedt _ Södertälje-Nykvarn OF _ 22:34
3 Göran Månsson __ OK Dacke ______________ 22:38
4 Elin Bjerva ____ NOR ___________________ 24:24
5 Ulf Palmér _____ Ulricehamns OK ________ 24:42

Höst Öst – Dag 12 / Tävling 15 - Onsdag 31/10

Vi kom fram lagom till frukost på hotellet i Marand. Jag skulle bott sju mil norrut i Jolfa men det spelar ju mindre roll på vilket hotell man inte bor. Dagens karta var en fantastiskt utförd skrivbordsprodukt av den unge norrmannen Björn Ekeberg som endast hade Google Earth till hjälp. Området var en liten förort till Marand med smala gränder, muromringade hustomter och lite odlingar och annat. Kartan stämde naturligtvis ganska dåligt men det var en häftig upplevelse då det var gott om entusiastiska invånare som hejade och hjälpte till. Speciellt barnen var i extas. Efter tävlingen levererades hämtmat till bussarna som vi åt på hemvägen eller väl hemkomna. Knappt hade vi kommit tillbaks till hotellet då ”min” buss (stora gula) dök upp lagad och fin. Äntligen är hela resegänget samlade igen efter att ha varit utspridda i minst fem grupperingar.
Snabbdusch och iväg klockan tre för en lång nattfärd mot Armenien och Yerevan.
Till gränsen gick bra och vi var där halvsju sen började eländet. På Iransidan skulle all bagage ut och bäras genom tullen för röntgenundersökning. Det tog en evinnerlig tid trots att Maggan lyckades förstöra röntgenapparaten. Sen tog det en lång stund då tullarna försökte göra sig själva rika genom att lura busschauffören på en massa pengar under förespegling att han tankat mer diesel än han fick. Väl i den Armeniska tullen började eländet om, plus att vi skulle fylla i visum och få dessa godkända. Närmre sex timmar tog tullandet. Sen började en seg nattkörning över höga berg. Sov kanske 3-4 timmar den tredje natten utan säng.


















RESULTATEN FÖRSVANN SPÅRLÖST UNDER EN GLAD BUSSFEST !?!

Höst Öst – Dag 11 / (Tävling 14) - Tisdag 30/10

Efter en 5-6 timmars tung men obekväm sömn vaknade jag strax innan nio. Planen var nu att en ersättningsbuss skulle komma vid elvatiden. Jag fick frukost och lånade dusch hos några lyckligare kamrater. Bussen dröjde länge så jag hann med lunch också. Till slut kom i alla fall bussen och vi kom iväg vid tvåtiden. Det var en väl insutten och inrökt linjebuss med en kedjerökande chaufför och en ung lärling. Vi fick föraren att kraftigt minska sitt nikotinintag. Om det var därför han körde fort och bra får vara osagt men vi kom fram till Irangränsen 22:40 efter två pp- och ett middagsstopp. Vid gränsen bytte vi till vår lilla buss som tidigare på dagen skjutsat ett förtital lyckliga visumägare till Azerbaidjangränsen (enklaven Naxcivan). Men de var just kanske inte så lyckliga då tull och dåliga vägar gjorde att de kom fram till tävlingen vid Naxcivan stadium efter mörkrets inbrott och inte fick springa. Vi var inte heller så lyckliga då det tog över fyra timmar i tullen. Men jag var glad över att jag lyckades smuggla in dryga halvlitern Underberg väl utspridd i mina väskor.

.


















Bussägare Ingemar med trasigt expantionskärl

Höst Öst – Dag 10 / Tävling 13 - Måndag 29/10

Dagen då det mesta krånglade och vi skulle åka väldigt långt (70 långsamma mil). Efter bara drygt fyra timmars sömn och efter en bedrövlig frukost av kontinental typ var vi på väg mot tävlingen redan 7:30. Vi skulle bara hämta upp folk från de båda centralt belägna hotellen. Tyvärr var det stor torgdag med väldigt mycket trafik och smala gator. I kaoset och villervallan glömdes det ena hotellet bort. Vi andra kom fram mycket försenade.
Tävlingen gick på hög höjd (1300/1500m?) och terrängen var fin. Kartan mindre bra tyckte jag. Mitt genomförande var exemplariskt. Lugnt och metodisk försökte jag lösa alla problem. Jag använde kompassen flitigt. Trots det missa jag på ALLA sträckor. Till och med målet då jag sprang dit målet var inringat men där fanns inga arrangörer. Dom satt istället i solen vid picknickborden/starten utan minsta dåligt samvete.
Uppe på berget där vi sprang fanns det gott om fritt strövande kossor. En bra bit nedanför fanns en gammal borgruin. Enligt vår guide gick det på romersk tid en mjölk-pipeline (!) ner till borgen. Fursten fick säkert yoghurt till frukost, den lyckosten.
Våra lokala arrangörer ordnade snabbt fram minibussar så att våra strandsatta kamrater också fick vara med. Dessa bussar användes också för att skjutsa oss kors och tvärs mellan hotellen och lunchrestaurangen. Tack vare detta kom vi iväg redan klockan tre (bara drygt tre timmar försenade). Nu var det som sagt var ingen lyckodag så vi hann bara ett par mil innan polisen ville bli sponsrad (typ fartböter) och strax senare ville militären kolla något för mig okänt. Vi fortsatte vår skakiga bussresa utmed en vacker ljusblå (Kelkit?) flod genom ett backigt, vackert och bitvis bördigt landskap.Tyvärr hade bara problemen börjat. Efter bara en dryg timmes (effektiv) körning började bussen koka. En trasig fläktrem och en som hoppade av gjorde att det blev många stopp för vattenpåfyllning. Sen gick ett expantionskärl sönder. Det blev en spännande resa genom ett beckmörkt Turkiet. Vi hade tur och lyckades ta oss till en buss/mack/hotell station. Lätt koas uppstod och klockan hade passerat ett. Några tog lokalbussen till Igdir. Speciellt dom med Azerbadjian-visum. Vi andra tog in på hotellet som bara hade plats för hälften av oss. Jag sov på den tjocka heltäckningsmattan i ett gemensamhetsutrymme vid receptionen.

Middle Elite (31) 6.1 km
1 Mats Windstedt _ SWE _ 50:34
2 Roy Fransson ___ SWE _ 51:35
3 Elin Bjerva ____ NOR _ 51:50

Höst Öst – Dag 9 / Tävling 11och 12 - Söndag 28/10

Ännu en förmiddag á la Peo Bengtsson. Stads-OL, på och omkring borgen i Ankara, innan frukost. Medeldistans i en skog i utkanten av staden efter frukost. Bägge loppet gick ganska bra för mig men jag kan/vågar fortfarande inte springa fort. På medeldistansen var handikappet inte så stort då terrängen var kuperad (springa-runt-och-spara-höjd-vägval) och mestadels tät med låga, pinniga och hårda träd. Dessutom var kartan inte bra så det var lite bingo. Kartan var definitivt inte 1:10000 (enligt rykten 1:12500) och meridianer saknades. Men efter ett stort antal Höst Öst resor med många mindre bra kartor börjar jag behärska även denna disciplin.
Efter dusch och lunchbuffé kom vi iväg klockan 15 för en lång 50-milaresa till Niksar. Naturen öster om Ankara påminner mycket om vissa delar i västra USA. Torrt och bergigt i vackra färger. I Turkiet kommer samhällena oftare och skiljer sig mycket från de amerikanska. Framme i Niksar klockan strax innan midnatt för middag med stadens honoratiores. Transport av deltagare och packning till tre hotell gjorde att nattsömnen inte infann sig förrän framåt tvåtiden.

Before breakfast sprint
Middle Elite (31) 1.6 km
1 Sofia Forsgren _ SWE _ 15:13
2 Göran Nilsson __ SWE _ 16:10
3 Elin Bjerva ____ NOR _ 16:28
4 Mats Windstedt _ SWE _ 16:34
5 Lars Nordström _ SWE _ 16:53

After breakfast middle distans
Middle Elite (31) 4.1 km
1 Lars Nordström ___ SWE _ 38:48
2 Mats Windstedt ___ SWE _ 38:50
3 Elin Bjerva ______ NOR _ 39:33
4 Annica Påhlstorp _ SWE _ 46:15
5 Ulf Palmér _______ SWE _ 47:04

Höst Öst – Dag 8 / Tävling 10 / Istanbul 5-dagars Etapp 5 - Lördag 27/10

Sista etappen hade namnet de fem akvedukterna. Belgradskogen norr om Istanbul var förr (och även nu?) vattenkälla för staden och flera akvedukter byggdes för transporten. Bitar av dessa finns fortfarande kvar. För eliten var det World Ranking Event. Terrängen var lik första etappens fast något bättre, d.v.s. färre taggsnår, förutom området på slutet som var riktigt jäkligt. Vi hade en riktig löparbana som hade passat mej med friska ben. 30 minuter gick ganska bra men sen kom krampen.

Uppvärmningskarta fick vi också, fast det var nog mest menat för WRE-löparna. Det var ett riktigt fint och proffsigt arrangemang. En enorm skillnad från deras första för bara sju år sedan under Höst Öst 2000.



14:30 gick stora bussen mot Ankara. Pristagare och sent startande kom iväg senare. Vi var framme redan vid niotiden och fick buffé innan läggdags.

















Discoanläggningen på Istanbul 5-dagars, okänd och Göran Månsson.

M 45 (23) 5.8 km
1_ Lars Nordström _ WWOP Sweden __ 42:52
2_ Wiet Laenen ____ Trol Belgium _ 44:16
3_ Andres Laas ____ HOK Estonia __ 48:02
10 Mats Windstedt _ WWOP Sweden __ 52:52

Höst Öst – Dag 7 / (Tävling 9 / Istanbul 5-dagars Etapp 4) - Fredag 26/10

Halsen var okey på morgonen men benet inte bra alls. Bestämde mej för en vilodag och somnade om. Kartan här är några år gammal hittad på nätet. Efter mer än välbehövligt hygiengenomgång gjorde jag Istanbul som turist. Grundlig genomgång av Topkapi (sultanpalats med harem) och äntligen lyckades jag komma in i Hagia Sofia. Denna ”kyrka” är imponerande stor med hög och imponerande kupol. Speciellt med tanke på att den byggdes på fyra år på 570-talet. Innan kvällens aktivitet hann Raimo och jag med att studera postväsendet på Istanbuls största postkontor. På kvällen var det båtfest på Bosporen med all inclusive, mat och dryckjom. Kjell-Erik Ståhl (VM-fyra på maraton 1983) och Stefan Nilsson valdes in som legendarer. Magdansös och Höst Öst resenärer underhöll med dans. En kväll att minnas.
.

Höst Öst – Dag 6 / Tävling 7 och 8 / Istanbul 5-dagars Etapp 2 och 3 - Torsdag 25/10

Åtta timmars sömn var välbehövligt. Dagens första tävling var en sprint i Emirgan parken. Jag hade valt löparskor för att spara foten vilket kanske inte var optimalt. En regnskur innan min sena start gjorde det helt klart fel val. Det var halt! Speciellt på asfaltsgångarna (!) vilka det var gott om.
Ettan satt lite fel. Från 10:an skulle det vara ett par passager i staketet men jag hittade inga. Kröp igenom i ett ”kaninhål” (=passagen!?!) och kom helt fel vilket tog närmre två minuter att reda ut. Till 18:e såg jag inte muröppningen under strecket. Fortfarande kan/vågar jag inte springa för fullt.
Efter tävlingen åkte vi en lång guidad tur på Bosporen. Sedan tog jag en lång promenad och konstaterade att Topkapi och Hagia Sofia var stängda för dagen men Blå moskén var öppen. Jag rekade även lite i Grand Bazaar inför nattens tävling.
Startade på basar-natt-OL-tävlingen trots att det ömmade i halsen. Jag hade stora problem att förstå mej på kartan med flera våningar och bommarna blev många. På slutet kom Jörgen Mårtensson och stormade förbi mej med halogenlampa. Fusk! Han sprang ifatt mej 5 minuter och hade 13 på banan! Kartorna samlades in och kommer aldrig att lämnas ut för de skulle utgöra ett utmärkt hjälpmedel för bombutsättande terrorister. Tycker de Turkiska myndigheterna. Onämnd person smugglade ut sin så kanske även den kommer på bloggen om jag vågar. Start 23:18 och sömn 0:30 tack vare en stadig sängfösare.


Urklipp, från en egen-ihop-knåpad karta, över virrande i tre dimensioner i Grand Bazaar. Jag vågar inte lägga ut hela kartan för då riskerar jag väl att den turkiska terroristpolisen kommer hem och griper mej.
.





















Etapp 2 - M 45 (21) 2.8 km
1 Jorgen Martensson _ Modum Norway ____ 19:31
2 Lars Nordström ____ WWOP Sweden _____ 19:49
3 Ivanas Ziaziulia __ Levuo Lithuania _ 21:31
9 Mats Windstedt ____ WWOP Sweden _____ 24:00

Etapp 3 - M 45 (23) 1.5 km
1 277 Jorgen Martensson _ Modum Norway _ 13:04
2 302 Andres Laas _______ HOK Estonia __ 14:24
3 400 Lars Nordström ____ WWOP Sweden __ 15:07
7 462 Heikki Frilander __ WWOP Finland _ 17:09
10 397 Mats Windstedt ___ WWOP Sweden __ 18:05