Banläggning, OCAD, fakirbanor, kartskala, GPS-klocka

Ifjor la jag sex nattbanor för torsdagsträningarna från Tvetastugan, men sprang ingen själv då jag var skadad. I år har jag lagt två banor plus tre fakirer men inte sprungit …
Jo i torsdags lurade Stefan med mej ut i skogen. Det var min långa 10km-bana som var på programmet. 11 km kortades ner till dryga fem. Men för oss invalider kändes det nästan som en fakir. Det gick inte fort men jag hade bra flyt. Förutom biten från järnvägspassagen till fyran där jag hade noll koll. Men jag skyller på ringrost, tunga skor med blöta strumpor i kalla mossen och att jag ingen kompass hade. Vid femman tänkte jag plocka med mej plastasken från förra torsdagens alla-hjärtans-dags-gelé-hjärtan-servering men det fanns ingen. Räven?












I år har jag lagt banorna med OCAD (v9 demo) och det underlättar mycket. Roligt är det också. Efter en träning kan man göra om banan så det inte ser ut som om man kortat av. Så här var banan egentligen:

För icke Södertäljeorienterare. En fakirbana är en ultralång nattbana som springs varannan torsdag under vintern. Den sista i januari var det min långa tuffa. Drygt 2:40 tog det för de snabbaste på 16,5 km. Några höll på i 3:30, respekt:

Förra veckan var det en mycket snabbare 17km-bana som gick på snabba 2:09.

Idag sprang jag veckans andra pass. Byggde ihop en liten bana på 4,1 km (S-10), med fakirkontroller, i den fina skogen mellan Måsnaren och motorvägen. Reflexerna var t.o.m. svårare att hitta på dagen. Med OCAD hade jag skrivit ut banan i 10000-del på ena sidan och den allt vanligare 7500-delen på andra. Som allt mer synsvag gubbe föredrog jag den senare, utom på långsträckan. Det var perfekt med dubbla skalor. Borde införas för oss 40-plusare eller kanske för alla? 10000 och 15000 för eliten?

Sen tillbringade jag några härliga timmar med att genomgående analysera dagens lopp och kom fram med denna fina tabell:


Nörd eller? Om benen blir bra skall jag investera i Garmins kommande GPS-klocka 405:an (https://buy.garmin.com/shop/shop.do?cID=142&pID=11039) så jag också får färgglada streck. Absolut nörd!

Det var enklare förr, del 1 & 2

1. Vinterträning
Förr samlades man en vardagskväll (Malmö stadium senare VOKalen för mig) snörade på sej löparskorna och körde skiten ur varandra. Kom man tillbaks i täten med någorlunda friska ben var man kung tills nästa träning. Sen samlades man på helgen (Bokskogen senare Fyllerydsstugan för mig), tog kanske med sej en karta för syns skull, och körde skiten ur varandra. Kom man tillbaks i täten … Mellan dessa passen joggade man lite, spelade innebandy eller åkte skidor då det förr fanns s.k. snö på marken. Det var enkelt, macho och roligt. Jag gillade detta.
Nu skall det springas OL titt och tätt. Natt och dag. Långt och kort. Svårt och mindre svårt. Valig karta och kurvbildskarta. Det skall förenklas och förlängas. Mellantider tas och analyseras. GPS-inspelning görs och läggs efteråt in på kartan med olika färger efter hur fort det gick. Sen skall det springas intervaller, tröskelpass, backe (uppför och utför), skrålöpning, sankmark och stenbunden terräng. Puls spelas in och analyseras.
Men jag giller detta då det passar mitt analytiska ingenjörssinne.

2. Skadebehandling
Förr när man blev skadad gick man till en doktor eller sjukgymnast och blev ordinerad lång och total vila. Det var tråkigt men samtidigt ganska skönt. Då kunde man ta itu med det där projektet som legat på is länge. Eller kanske prova på sina icke idrottskompisar om man fortfarande hade kvar någon social förmåga. Eller jobba som en galning ett tag och samla en stor hög pengar till något roligt.
Nu skall man absolut inte vila. Man skall utföra den ena rehabiliteringsövningen efter den andra. Helst två tre gånger om dagen. Sen skall det stretchas, styrketränas, smörjas, masseras, knäckas och knådas till förbannelse. Googla på nätet måste man också efter info om man verkligen har den skada man tror och om man följer de senaste råden om rehabilitering. Det tar massor med tid och är trååååkigt. Jag hatar detta !!!!!

Efter Höst Öst resan har jag lagt ner enormt mycket tid och en hel del pengar på att få mina spända lårmuskler att slappna av. Piller med mineraler, piller för smärtlindring, massage hos naprapaten, otaliga pass med stretching och styrketräning. Går till/från jobbet för att hålla igång benen. Muskelstimulator, värmedyna och fan vet allt. Det känns skönt och bra för stunden men snart är det lika illa igen. Som med mina vänner bollarna, golf, bandy och den gula piggförsedda massagebollen. Jag sitter på dom, ligger på dom och trycker på ömma spända muskler som då slappnar av. För stunden. Golfbollen gör sig bäst på jobbet, bandybollen i fåtöljen och massagebollen i sängen.
Lite bättre har det blivit men ännu vågar jag inte hoppas på snar come-back. Men i torsdags kunde jag i alla fall jogga 40 minuter nästan utan smärta.


Fina bollar (från vänster, massage, bandy, golf)


Tråkiga piller


Mysiga värmedynan


Sköna muskelstimulatorn

Herr S. blir utelåst

Jag bara måste få fortsätta och berätta om denna resa. På många av mina resor delar jag rum med en man som jag nu kallar herr S. Eftersom herr S. snarkar sover jag då med öronproppar. Så även på denna resa. Efter en glad kväll då herr S. firat Finlands framgångar vaknade han mitt i natten och behövde gå på toa men i sitt nyvakna tillstånd gick han istället ut i korridoren och … I bara kalsongerna ville han inte banka tillräckligt (väldigt) högt på dörren och fick därför ordna improviserad sängplats. Vilket han lyckades med, till slut.
.

Herr S. hittar hörn i korridor, säng och liten handduk. Senare även lakan.
Bilderna (efterskapade dokumentära) är kraftigt förminskade för att skydda Herr S. identitet och eventuella känsliga bloggbesökare.

Historien om felkörningen i Lettland som resulterade i den legendariska P-rullen och andra äventyr är ännu inte preskriberade.

Ishockey-VM, Riga, Lettland, också i maj 2006

Sen började dom visa hockey med Tre Kronor på TVn och då mindes jag att tidigare nämnda resa avslutades i Riga. Innan vi flög hem till Skavsta såg vi matchen Sverige mot Slovakien. Sverige vann detta VM i ishockey och förlorade bara en match. I kvalet, mot Slovakien. Kvällen innan vi flög hem. Dålig tajming. Men vi hade kul ändå.
.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Svenska hockey-fans deppar inte för lite baklängesmål

(foto Kalle Lindqvist)

Minnen från Otepää, Estland, maj 2006

Slötittade lite på TV idag där det visades världscupsprint i skidor från Otepää i Estland. Jag skulle kunna berätta mycket från den roliga resan då vi var publik vid EM i orientering och själva sprang Ilves 3-dagars där. Jag skulle kunna berätta mycket roligt från mina resor, om jag hade lite mer tid.
Det var i alla fall kul att känna igen skidstadion, det konstiga runda sporthotellet från Sovjettiden och de kuperade skidspåren. Vad jag minns var det riktig skit(d)terräng men jag sprang ganska bra ändå. Fyra dag ett i riktig busch följdes av ett katastroflopp på andra dagens medeldistans med placering 16. På tredje dagens jaktstart gick jag ut åtta och avancerade till fjärde efter en riktigt överlång spurt som knäckte esten Rein Rooni. Med tanke på hur kvällarna firades var det en prestation att bara ta sej runt.
Av EM minns jag bara svenska herrarnas guld i stafett och att Raimo var glad som en lärka vilket borde betyda att det gick bra för Finland.
Kartan ovan är från tredje etappen.

H45 (24) Sammanlagt
1 _ Jaanus Reha ____ Koop / EST ________ 1:59:11
2 _ Girts Mamis ____ Mona / LAT ________ 2:02:23
3 _ Igors Buzs _____ Meridans / LAT ____ 2:03:02
4 _ Mats Windstedt _ SNO / SWE _________ 2:08:18
5 _ Rein Rooni _____ Orvand / EST ______ 2:08:50
6 _ Göran Frisk ____ Kullingshof / SWE _ 2:11:29
7 _ Anders Sjögren _ Kullingshof / SWE _ 2:12:17
.


















Konstigt halvcirkelrunt sporthotell i betong från Sovjettiden ...
.


















... där vissa hade VIP-P-platser. Respekt !!!

Träning Januari

Jag brukar blanda bra och dåliga (skada) månader under vintern, men inte i år. En dålig månad följdes av en urusel med knappt ingen träning alls. Riktig träning alltså. Två orienteringar på knappa timmen, två timmar på motionscykeln (4 pass) och en testjogg på 15 minuter.
Däremot har jag presterat massor av rehabträning som börjar stå mej upp i halsen. Stretching, styrketräning och sex dagar har jag promenerat till/från jobbet (25-30 minuter i varje riktning).

.